allt går snabbt. ansikten som flyger mot mig mot min kropp mot mitt ansikte.

jag ser en balettsal en flicka står framför spegeln, hon dansar så grasiöst, sveper över golvet som en fjäder man blåser ut från handen.

allt går så snabbt.

jag trycks mot spegeln och ser bara mina ögon och ett par stora kinder som trycks mot glaset.

bilden jag får upp framför mina ögon, bilden jag har haft sen jag var 6 år gammaö,

i mina drömmar men också när jag är vaken. precis innan det känns som panik.

vaknar kallsvettig och kan inte andas. försöker somna om men får bara upp bilderna igen.

/L.

jag drunknar i människor
tänker att jag borde vara någon bättre borde vara någon
med dr martens och den där jeansjackan
och helt plötsligt stark och…
men sen tänker jag på golvet där dina kläder vilar och luktar som du,
vill knappt bädda om sängen och inte förstöra hur det såg ut när du senast
reste dig ur den
känns inte lika svinigt allt det här när jag tänker på och så
för vad är ett par dr martens när jag har dig
när du är min
men nej jag klarar inte hålla igång alla system just ikväll och nej
jag kanske inte prioriterar rätt och jag ser min framtid pang pang, ser min inteframtid
somnar på min säng och ute är det mer allt än någonsin förr
det är du
det är du

/L.

Satt på 142 igår kväll, började sminka mig med full musik i öronen. efter ett tag märker jag att fler sitter och kollar o viskar.

En flicka sitter och tittar, med sitt långa bäck svarta hår och stora mörka ögon med en stor godis orm i munnen,

Vill också vara så liten och oskuldfull, vara helt omedveten om vad som egentligen händer, om alla besvär och ideal som kommer snabbt som vinden nu förtiden.

/L.

vem var det som sa att det fanns en plats där de aldrig kan hitta oss
jag ska trampa runt innanför ditt skal tills du får blodsmak i munnen
tills du aldrig kan råka glömma

/L.

det finns förmycket av allt det finns förmycket av mig
det känns som att dagarna går över varandra, korsas
bär på någon vision om att jag måste vara så bra hela tiden

mitt ben har somnat men jag är vaken
blir förundrad över att man inte vet mer efter sjutton år
min slags filosofi och min slags politik
min dramatik
det är jag... eller?

tänker att jag borde skriva bättre eller aldrig mer

/L.

en runda i parken, mest för att slappna av

Men det slutade med att jag både grät och kräktes.

Slängde mig på en bänk och försökte få tillbaka den normala andningen.

Få bort alla tankar som jag försökte springa ifrån.

Vill inte komma tillbaka där jag var innan,

Tänker att det är försent men jag vet att det inte är det.

Nej jag vill inte fortsätta denna text. kommer bara öppna mig för mycket.

"texten är den luft, vilket som vi andas på scen" 

/ Leif Norinder 

/L.

jag minns precis varför jag inte vill prata med dig ibland  = du gör mig stundvis hel med dina ord.

vi har ingenting argt mellan oss, längre. om ens någonsin.

skrattar snart in på samtalet. om förr, och det och hitochdit .

jag saknar dig sönder och samman fast, jag är hel. håller i sömmarna.

Under lakanet, mellan dina revben, Det är där jag vill sitta

/L.