Jag har inlägget skrivet i utkast. Om natten förra året. vad som hände. allt for igenom som en video som spelas fram och tillbaka om och om igen.

Men jag vågar inte för varje gång jag läser igenom det går jag i sönder.

jag vill inte, inte igen. Det kommer när jag är redo för det. Men nu är jag inte det. Tänker du ens på det? Du svarade aldrig då för ett års sen. ringde o ringde men inget svar.

/L.